Vilken tråkig blogg...! ;-)

Bara klaga, och klaga, och väntan, och väntan...
Ingenting händer...

I går träffade jag H. Var bara tvungen att få lite inspiration. Hon opererades för två år sedan. Då var vi lika stora... I dag är hon så liten... Det är så häftigt!

Första kontakten...

På riktigt, i telefon... ;-)
Hälsodeklarationen är insänd, och Ersta ska komma tillbaka med tid för utredning...

Nu är det gjort...

I dag har jag fyllt i hälsodeklarationen, och skickat in den. Hoppas på en tid inom kort för att få i gång hela karusellen.

Nu kör jag...

I går efter jobbet snurrade jag runt inne på Åhlens City. Kollade in rean och en del nyinkommet. Körde min vanliga runda runt STORA STORLEKAR. Gick av gammal vana. Brukar trösta mig med något nytt, pigga upp mig själv... Men allt oftare blir jag bara besviken. Hittar inte det jag söker, eller gillar inte det jag ser...

I går gick jag bara runt och tittade på allt. Behöver dem inte!
Tittade runt bland allt det "vanliga".

Vågar inte vänta längre!
Mår inte bra, äter för mycket, äter en massa skit...
Tappar farten när det drar ut på tiden. Funderar en massa, blir orolig, äter ännu mera.
I natt har jag tagit beslutet.
Trots att jag inte har fått besked från jobbet skickar jag in mina papper, och det blir Ersta.
Bör innebära att jag har tid för undersökning inom någon vecka.

Deras ansökan finns på hemsidan, bara att maila in.

Teknikalitet...?

Vad betyder det??
Fick ett besked i från personalchefen.
Kvarstår några teknikaliteter... Jag undrar vad det betyder?
Enligt min närmaste chef har jag i alla fall en HR person som jobbar för mig...!
Men hallå, ge mig ett besked....!

I väntans tider...

Fortfarande stiltje på alla fronter och jag är mer rastlös än någonsin!
Å vad gör jag då...
Inte bra för hälsan, detta...!

Samtal med HR...

Hade ett möte med personalchefen i dag.
Tror det kan funka!
Men fortfarande inte nå't besked. Eftersom jag är förts ut måste beslutet uppåt för att klubbas. Tror i alla fall att jag lyckades sälja in det hela. Viktigt att får fram att det inte är tal om en skönhetsoperaton.
Skulle få ett besked i nästa vecka!

Äntligen...!

Känns som om jag befunnit mig i ett vacum sedan i december! Hatar att inte kunna påverka själv, utan vara helt i händerna på andra!
Först var det jul... Gick inte att komma vidare i planerna eftersom alla hade ledigt. Fick sedan i väg mailen till Ersta coh Sofia hemmet. Här kom ju nästan svarete med vändande post!
Så var det min egen HR avdelning.
Inte ett ljud, inte ett ljud.
Jo, fel person. Inte hört talas om detta, och kontakta din personalchef...
Gjorde jag i fredags.
Inte ett ljud, inte ett ljud...

Men i dag fick jag ett svar!!
Min förfrågan är av det mer udda slaget. Jaså, trodde alla hade opererat sig... ;-) Personalchefen behövde mer info. Var min egen chef informerad??

Så i morgon ska jag i alla fall träffa personalchefen för ett möte. Med är också min egen chef, som backar mig fullt ut! Känns som om jag fortfarande har hoppet uppe! Inte avslag på grått papper i alla fall!
Å äntligen börjar nå't hända!
Tror att de hade uppfattat det som om jag ville ta hela kalaset på avbetalning, och vad skulle då hända om jag plötsligt vill byta jobb?? Va ju inte riktigt så jag hade tänkt mig. Jag vill bara köra på bruttolöneavdrag till notan är betald. Fyra månader... Det är väl ungefär min uppsägningstid... Alltså är det jag som sitter med trumf på handen.

FATTA, i morgon kan jag ha ett besked. Förhoppningsvis possitivt!
FATTA tummar och tår! Nu kör vi!

Inte helt anonym...!

Känns inte bra att vara helt anonym! Blir så sanslöst konstlat och opersonligt. Nu står det eva i profilen, och det känns urbra! -,-

I går gjorde jag det igen...

En av de situationer jag själv ogillar, är att gå ut för att handla onyttigheter. Å tyvärr händer det ju gansksa ofta. Är ju lixom en bidragande orsak till att jag ser ut som jag gör. Det lustiga är väl att hon bakom disken säkert inte ens ser mig, eller hon/han i kassan... Bara ännu en kund med chips, godis, choklad, bla bla, bla bla på bandet...
Viktigt är i alla fall att handlar jag något i affären köper jag ofta dubbelt, för att de ska se att även min man/sambo/polare ska äta. Det är inte bara jag, den FETA, som ska sitta hemma ensam och äta glass...

Som om jag någon gång själv väljer att köpa en pizza att ta med hem. En ne, neee... Annan mat funkar, Libanesiskt, Japanskt you name it!
Men för pizza gäller speciella regler. Köperman inte för en person. Här beställer jag alltid två, eller två pizza och en sallad "till mig". För att de inte ska tro att bara jag ska sitta hemma och äta pizza...
Visst är det sjuka idéer! Jag vet! Brukar kunna undvika det, blir sällan pizza. men i går blev det både två pizza och två läsk, olika! plus två panacotta...
Klart även min man ska ha en dessert!

Nytt Försök...

Fick tillbaka min "ansökan" i dag.
Men inte med avslg utan mer av förundran. Detta var nå't helt nytt. "Inte mitt bord", vi har en sjukförsäkring som gäller med bruttolöneavdrag...

Nytt försök...! Denna gång till personalchefen direkt. Om inte hon tar beslutet, måste hon veta vem som kan göra det.

Ännu inte kört med andra ord...

Inspiration!

I dag rullar hissen igen! Kan man tänka sig! ;-) Å jag är själv på ett mycket bra hummör, trotts att jag sitter här och nästan fryser ihjäl! Nu har det ju ändå blivit varmare ute!

Har ju funderat fram och tillbaka på den där "ansökan" till arbetsgivaren om bruttolöneavdrag för operationen. Har ju inte riktigt fått i hop hur den ska vara.
I natt har jag sovit gott, och när jag vaknade och kastade benen över kanten så visste jag hur jag skulle börja. Firmans vision är att ha Sveriges friskaste medarbetare...
Nu har jag skrivit ihop det hela och skickat in det. Tror jag är nöjd med texten. Dock tvivlar jag att de går med på det. Vi håller tummarna!

Har inte somnat om...!

Det är inte heller hissen som sänkt mig. Fast den fortfarande står. Jo, det är sant! Snart joggar jag upp för alla trappor! Alltid något!
Har bara inte varit riktigt på hummör!

Försöker få i hop min ansökan om att anhålla om att jobbet ska betala min faktura via bruttolöneavdrag. Vet att jag kan tjäna en del på det.
Men sannolikheten är liten att få till det. Därför suger det! Samtidigt skulle det vara så skönt att kunna gå vidare. Då är det bara att gå till banken och skrapa med foten som gäller.

Har varit totalt upp och ner i tiden under mina lediga dagar. Rena jet lagen! Har suttit framför PCn långt in på nätterna. Rent av långt in på tidiga mornar. Redan i måndags morse försökte jag börja vända. Klockan ringde vid 10 och jag hade en dunkande huvudvärk. Blev kvar i sängen till över fyra! Tog mig inte upp, det bara gungade!! Men efter ett antal piller lyckades jag i alla fall ta mig ut, och i väg till en foto butik. Hade ju lovat mig en kamera. Blev betydligt dyrare än jag tänkt. Skulle ju vara ekonomisk nu. Lätt Ågren!! Tung Ågren! Nu vill det till att den är BRA!

I går åkte jag ut till landsorten och besökte en god vän B, bjöds på middag och det snöade och det snöade. Va i säng ok, men vad hjälpte det??
Som om jag just landat, just hemkommen i från amerikanska västkusten. Har inte sovit en blund på hela natten... Tyvärr är det där med resan en illusion...

Alla dessa köpta drömmar...!

Under dagens promenad, trillade jag in på Akademibokhandeln.
Som vanligt står man nästan på näsan över alla kokböcker, alla må bra böcker, att må ännu bättre, bli smal, nytt liv... Å så vidare!
Hur många av alla dessa drömmar har jag inte köpt??
Jag har köpt dem, jag har trott på dem, jag har varit lika övertygad varje gång.
Att det är sista gången. Å med åren har jag bara blivit allt fetare...!

Så länge jag kan minnas har jag varit stor. Från början försökte jag lösa det genom att var snäll, osynlig och stoppa huvudet i sanden. Ville inte vara annorlunda, ville göra samma saker som alla andra. Ville vara som alla andra.
Det var pestiga idrottsdagar i skolan där alla fick pris utom vi som alltid kom sist. Skidtävlinar varje vinter, där man alltid tingade på sista platsen! Hatade de där tävlingarna! Men att inte åka, fanns inte på kartan. Man gjorde som man blev tillsagd.
Jag fick min berömmelse av att äta ordentligt i matsalen! Kunde ha fått det för mina insatser i skidspåren i stället! För DET var en bragd!

Minns att gympaläraren i högstadiet erbjöd extra lektioner i gympa. Knappast rätt väg. Extra lektioner hade jag redan fått i "läsklinik" så det räckte! Gympan var ju dessutom pest redan de lektioner jag hade. Att plågas mer ändå, frivilligt dessutom...? Nee... Jag ville ju bara vara som alla andra.

Men i samband med att jag började jobba, och fick nytt umgänge började jag inse detta med bantning och att gå ner i vikt. På samma sätt som i dag var det bantning som smackas i lunchrummet. Det var olika mer eller mindre märkliga dieter som "alla" körde. Eller så drack man te efter alla måltider för ökad förbränning. Första boken "Två dagars dieten", minns att den var grön på framsidan inhandlades. Sedan var det "Din smala lycka".

Nystarter med viktväktarna i oändlighet, och alla deras tillbehör. Här hade jag inte bara som mål att bli smal. Jag ville verkligen jobba som konsulent också, och få dela med mig min erfarenhet.
Viktväkteriet höll jag på med till och ifrån i många år. Hittade några brustabletter som skulle funka, köpte böcker om sockerberoende, började med Reductil... Å det var i den här vevan jag faktiskt började jojo banta på alvar. Stora boken om Atkins, men även en kurs som hölls av Diet Shop och Ulrika Davidson.
Gruppterapi med Gunvor Palme, vanlig terapi i 6 år med annan terapeut. Flera GI böcker, anpassad personlig GI konsultation, fler piller, fler böcker, kokböcker. Ännu fler GI böcker. De sista är bara några månader gamla! Å för att inte tala om alla dessa må bra böcker. Å sist men inte minst iTrim...

Känns som om jag kan fortsätta rabbla i det oändliga. Å som sagt, alltid samma resultat. Plus i viktprotokollet, minus i plånboken. När man ser det så här blir man ju alldeles mörkrädd! Vågar inte börja räkna på det!

Bara dags att konstatera att det är ny metod som gäller.

121 trappsteg

Eftersom detta med hissen bara visar den totala katastrof jag befinner mig i hälsomässigt vill jag helst glömma elendet. Fullständigt förtränga... Men det är inte helt enkelt att göra, då jag i dag faktiskt har joggat ner och upp ett antal gånger för de elendiga trapporna. Eller joggat.. Tagit mig upp i alla fall.
Å det även med mat kassar och massor av tvätt...!
Men det var väldigt nära att jag valde att inte dra i väg alls.

Tog mig en promenad i grannskapet.
Skulle kolla in en fotobutik och titta på en kamera. Men den hade redan hunnit stänga. Besökte istället Granit för att inhandla två DVD "väskor" för att få undan lite filmer.
Kul att ha nå't nytt när man ska städa. Skulle jag göra samtidigt som jag tvättade. Städade jag????? Nee... Men det börjar bli akut nu. Får ta mig i kragen och sätta fart i morgon. Är jag sedan klar, får det bli en kamera i belöning. ;-) Lagom morot!

Hissen står...!

Just nu känns det riktigt illa! Har "klättrat upp" till min lägenhet på 5e våningen! Egentligen 6e våningen, eftersom jag startade i källaren. Va bara tvungen att hitta en tvätt tid.
Bor i ett gammalt hus, så hissen står då och då. Nog för att det alltid känns när det är trapporna som gäller. Men i dag var det lagom att få syrgas redan på 3e våningen. Illa, illa...! Rent förjävligt jobbigt! Beklagara språket! men ajg blir så trött på situationen!

Sedan jag tog beslutet att göra nå't åt min vikt har jag dessutom släppt allt! Inte bra! Nästan som om det är sista måltiden varje dag! Kan ju dröja månader innan jag får i hop allt. Då har jag lättat från jorden alternativt exploderat. I alla fall känns det så!
Köpte en ny täck kappa för några år sedan. Det var under en av mina bra vintrar och vågen var vänligare. Då kände jag mig som en smidigare michelingubbe! I dag känner jag mig som en gigantisk michelingubbe, utan kappan!! Katastrof, som C skulle säga!

Har varit ute med polaren E under em/kvällen. Hade en idé om en promenad. Men jag var seg i starten i morse, har ju semester!! Så jag insåg inte att det var vinter ute! Varga vinter! gick inte att var ute! Så i stället käkade vi uppe på ett wook ställe på Regeringsgatan, tog ett par glas vin på Gateau, och landade till slut uppe i skybaren på Raddison. Inte alls vad jag hade planerat.
Å efter alla alcohol var jag givetvis hungrig igen. Så det blev en bit paj på ica.

Tror det är hög tid att skärpa till sig!! På allvar!
Kosingen rullar i takt med att vikten bara stiger!
I morgon ska jag tvätta, men före det ska jag ta mig ut på en promenad. Ska kolla in en kamera i en foto butik i Vasastan... Shopping, alltid en bra morot för promenader!! ;-)

Big Medicine

Har tittat på Big Medicine på fyra plus, i kväll.
Brukar normalt fly den här typen av program. Blir illa berörd, och det kommer en massa skulkänslor farandes, säkert som ett brev på posten. Dessutom blir jag upprörd över bilden media så gärna kablar ut.
Eftersom det i det här fallet handlade om bypass operationer valde jag trots allt att titta. Även detta på gränsen till förnedringsTV, men det kändes i alla fall som om det fanns lite mer substans i det hela.

Å mitt i allt blir jag själv upprörd när de följer en av deltagarna som väger fler hundra kilo och inte lämnat sin säng på lång tid. Här är det mamman som bistår med mat!!
Men halllå, för mig är detta samma sak som misshandel, på gränsen till mord.
Men för övrigt var det intressant!
Det framkom ju faktiskt en del fakta. Förväntad viktnedgång etc. Å resultatet var ju i de fall de visade helt fantastiskt!

Har läst någonstans att dödligheten i Sverige efter operation är 1 på 400. Medan i USA ligger samma tal på 4 på 100... Vilket jag helt utan medicinsk kompetence tolkar kan vara orsaket av att genomsnittsvikten på de som opereras i USA sannolikt är högre än i Sverige, eller...?

Dessutom tycks förberedelser och efterbehandling vara väldigt olika på olika sjukhus. Detta att man på Ersta coh Sofia fortsätter att leva på pulver en längre tid även efter operationen, medans det på andra sjukhus är ok att börja äta igen bara efter några dagar.
Intressant med så varierande rutiner.

2009 Nu kör vi...!

God fortsättning!

Så har vi lämnat 2008 och 2009, året med alla möjligheter har rullat igång...!
Frågorna är fortfarande fler än svaren, men det känns otroligt spännande, och allt känns möjligt!!

Firade in det nya året på Söder hos A. Vi hade ställt i ordning en riktigt lyxig nyårs supé, med god mat och dryck. Vid tolvslaget skålade vi i champagne uppe på Fåfängan och njöt av det fantastiskt vackra fyrverkeriet som bjöds.
A jobbar till vardags som terapeut, och det bidrog nog till valet av samtalsämnen och hur vi tacklade dem.
Vi pratade oss igenom natten, bokstavligt...!
Blev ett bokslut över 2008, reflektioner, funderingar, slutsatser. Vad var bäst, vad var vi inte nöjda med.

Sedan gick vi vidare med kommande funderingar kring 2009. A är insatt i mina planer, och det känns bra att ha någon att bolla med.